"Vart är vi på väg?"
Jag antar att de flesta känner till de 17 globala målen för hållbar utveckling. De klubbades av FN redan 2015. Även om det finns en del gupp på vägen så bör vi ändå inse att detta är ett världsomspännande, gemensamt beslut kring ambitionen om att skapa en rättvis och hållbar värld. Det gäller alltså inte enbart klimat och miljö men sannolikt är också rättvisa en förutsättning för att skapa en helhet.
Tidigare har WHO gjort en kvalificerad bedömning av vart de svenska partierna stod i frågan (de 17 målen). Tyvärr hittar jag inte källan just nu, men jag vågar ändå referera till de stora dragen av resultatet.
För även om Miljöpartiet är det parti som får mest ris och ros för miljöfrågorna så är det Vänsterpartiet som vill gå längst och snabbast. Mp är god tvåa. Av de tidigare allianspartierna är det Liberalerna som ligger i täten. Generellt är också sossarna, center och KD med på tåget, medan Moderaterna väljer ett långsammare spår. Sverigedemokraterna håller knappast alls med och framstår snarast som miljömotståndare och klimatförnekare i jämförelse med de övriga riksdagspartierna.
Vi kan alltså tydligt dra slutsatsen att den svenska majoriteten, och resten av dito i världen, är överrens om att de globala målen är något vi ska uppnå tillsammans. Den upplevt stora oenigheten och bristen på handlingskraft är snarare ett uttryck för “HUR-et”. Där finns stora skillnader, särskilt på det globala planet. Men Sveriges nuvarande regering har varit tydlig med att vi ska ligga i tätet. Den målsättningen gillar jag.
Jag har laddat ner och skummat igenom Miljöpartiets partiprogram. Egentligen tror jag inte att Mp-s syn på miljöfrågor skiljer sig så jättemycket från majoriteten av de övriga partierna. Åtminstone inte i skrift. Men nu har jag valt att följa och tolka deras formuleringar för att se om det är så orimligt att leva efter dessa, eller inte. Spontant känner jag att i min lilla värld kan det handla mycket om teknikfrågor, så långt ifrån stenåldern man man komma, men jag inser också att det handlar om beteende och eget ansvar. Precis som i den Corona-kris vi just nu upplever.
Det finns både positiva och negativa kopplingar mellan Corona och klimatfrågan. Greta Thunbergs välformulerade desperation framstår som ännu mer självklar och mitt i bulls eye. Även om det är betydligt svårare att få gehör för en långsiktig katastrof än det som sker framför ögonen på oss alla.
Min gissning är ändå att “återgå till det normala” inte alls kommer bli som tidigare. Åtminstone inte om Corona drar ut på tiden i flera månader.
Låt oss alla hoppas på ett lyckligt slut på Coronan och en ännu lyckligare liv därefter.
Ursprunget till det här inlägget kommer från experimentet Live like a MP.