Två oanvända bilar
Snacka om att transportmönstren ändrades under covid-19. För oss innebar det att två personer jobbade hemma istället för att minst en av oss pendlade till och från arbetsplatsen. Dessutom blev det bara en, istället för två-tre resor till släkten i Norrland (ca 150 mil/gång). Å andra sidan blev det två resor tut-och-retur till Skellefteå i och med att äldste sonen började studera där.
När vi sammanfattar 2020 så har vi kanske kört max 1 000 mil sammanlagt på båda bilarna. Det enda som egentligen rättfärdigar två bilar är att vi har en son som övningskör på den lilla bilen med manuell växellåda. Därför får den stanna hos oss ett tag till.
Samtidigt är jag nu också glad över att vi inte hann skaffa den där nya elbilen som bara hade blivit stående framför garageporten.
En av mina andra, mer lustfyllda, transportmedel blev en ny cykel. En gravel bike som kan användas till det mesta. Jag lyckades dessutom sälja två av mina gamla cyklar varför det blev mer plats i garaget. En cykel är förresten alltid en bra investering. Åtminstone om man använder den, och gärna som alternativ till bilen. Vi borde generellt cykla mycket oftare.
Dessutom har vi promenerat mer än vanligt under året. Då det har blivit betydligt mindre träning på Friskis har vi promenerat istället. Vanligtvis minst 10 000 steg/dagen och Desirée hade 192 dagar i rad med fler än 10 000 steg. Jag hade nästan lika många men tvingades till några vilodagar eftersom jag opererade mig två gånger under året. Jag lyckades förresten slita ut mina Ecco walkingsskor, det händer inte ofta.
Ursprunget till det här inlägget kommer från experimentet Live like a MP.